Frågan är vart dagen tog vägen? Sjukt segt att gå upp imorse i alla fall måste jag säga. Gårdagen hade satt sina spår. Men trots det fick jag även denna veckan för mig att ge mig an utmaningen: spinningpass! Mycket mer vettigt blev det väl egentligen inte gjort på min lediga tid då trötthet och seghet tagit över min kropp. Tänkte dessutom lägga mig tidigt ikväll (redan vid halv sju var jag slut), men trots detta är klockan lite innan tolv redan. Hur lyckas jag?

Jag och Erika i Baltimore

Sovmorgon? Nej, varför hålla på med sådant trams här var det tidig morgon som gällde då en dagstripp till Baltimore stod på schemat. Ett svensk/tyskt gäng bestående av Erika, Maja, Linda, Vanessa oc jag tryckte ihop oss i en bil för att sedan bege oss. Ett stopp på starbucks på ditvägen var såklart givet. Dagen bjöd på 30 graders värme, lite målningt var det allt men vad gjorde det?

Dagens innehåll var följande; fönstershopping ("riktig" shopping för vissa), allmänt strosande på gatorna, nedsvalkning med frozen yoghurt + bär, taxibåts åkande, besök på ett "akvarium ställe" där vi såg en hel drös olika djur och även hann med en delfin show och en kort 4D film.

Innan vi drog hemmåt blev det även middag, blev tacos på en uteservering intill vatten. Inget att klaga på minsann. Under hemfärden var det väldigt tydligt hur tagna alla var av den långa dagen i värmen. Men det var inte värre utan att vi kunde sjunga loss till några abba låtar. Vi konstaterade även att vi hunnit med 3 delstater på en dag, inte dåligt (visserligen lyckades jag med detsamma dagen innan med).

En gammal gubbe (60+ ?) som vi mötte på gatan:
I'm old, but I've never seen five so beautiful girls walking down the street.



 

Första maj innebar då strålande solsken och temperaturen kröp sakta men säkert uppåt och nosade på 30 graderssträcket. Efter lite fixade ärenden på förmiddagen drog jag iväg till Martina där vi sedan skulle bli upplockade av hennes två amerikanska kompisar, Matt och Adam. Visade sig dock att det fanns 2 styck amerikanska killversioner av mig (dem var väldans sena!!) . Efter en bilfärd som innebar ett antal frågetecken (vi hade räknat med att de skulle kunna vägen, men så var visst inte fallet) kom vi tillsist fram till Ocean City. Väl framme på stranden var det lite svalare, men fortfarande så det räknades som varmt. Himla skön känsla att bara ligga där och sträcka ut sig på stranden I MAJ MÅNAD!

Killarna var lika rastlösa som de flesta killar är och efter ett dopp i det iskalla (jag menar det verkligen, jag och Martina förfrös näst intill fötterna när vi gick vid strandkanten) så stack dem på jakt efter mat. Bytet blev: pizza! Trevligt att bli bjuden med. Innan vi stack hem hann vi med att gå en runda på board walken med. Fanns en del mysiga butiker att gå in och kika i.

Kvällen avslutades med film och micromat (hej lathet!) hemma hos Martina. Vi lyckades till och med pricka in en film som ingen av oss sett och som inte heller innebar någon skum dokumentär. Himla trevlig dag som rullade på i lite väl hög fart. Men så är det väl med alla helgdagar? Dem bara förvinner från en i ett knyck?

... en liten bild? Fast nu är ju min kamera död. Tror den är helt dödförklarad faktiskt. För alltid(?) Det är väldigt tråkigt. Har ju varit sugen på att köpa en ipod, men avaktat lite. Insåg härrom dagen att jag faktiskt fick med hörlurarna till mobilen, så har något att lyssna på på gymmet nu. Men givetvis var det ju glapp i dem hörlurarna med. vad är det egentligen med mig och hörlurar som är glappar!?

Nej mamma, det är inte så farligt som det låter.

Men på hemvägen från Martina lyckades jag se en massa blinkande blå-/rödljus på vägkanten = polisbil. Visste inte riktigt om det var mig han ville ha till att stanna eller inte så tvekade lite och stannade bakom för en stund. Så han kom och frågade mig om allt var okej, svarade så snällt (och oskyldigt!) att det var så bra så men att jag var osäker på om det var okej att passera eller inte. Men det var tydligen bara att dra om och blev även önskad en bra kväll. Värre än så var det minsann inte!


Nu borde jag sova.
Helst sedan en stund tillbaka.

Jag är inte trött. (!?)
Jag är nog trött egentligen, fast sådan där trötthet man inte känner riktigt.

NU ska jag försöka sova i alla fall.
Eller strax...

  

Måste säga att en del korsningar kan vara aningen röriga ibland,
men man börjar nästan lära sig deras förvirrande tänkande så det flyter på för
det mesta. Dessa två tillhör väl dock några av dem minre röriga får jag allt säga!

• Fixa frukost
• Klä skolvägrande barn
• Skjutsa till skola
• Halvdö på YMCA med Ann-Christin (otränad, hej!)
• Upptäcka att vattenflaskan läckt i väskan = vattenskadad kamera & svensk mobil

          (just mobil fick jag förövrigt helt ny innan ja åkte just pga av vattenskada)

• Skjutsa till T-ballträning
• Laga mat
• Hänga på Starbucks (vårt gäng fyllde nog halva stället!)
• Invadera Super Fresh (matbutik, men vad gör man inte när Starbucks stänger tidigt?)

Pappa; jag har förresten lyckats få igång både kameran och mobilen nu och dem verkar fungera helt okej!

Hade bara Maeve på morgonen eftersom Melissa och Madden inte kommer hem förrän ikväll. Smidigt tänkte jag innan jag gick ner i köket. Men det var innan jag insett att lillan måste vaknat på fel sida. Brian fick minsann inte gå en centimeter ifrån henne innan hon började gråta. Efter att han trots detta lugnade hon sig efter ett tag. Hon var ganska nöjd när hon delade MIN frukost istället för att bara hålla sig till sin. Men vad gör man inte för att hålla en ugen lugn? Sen var det mesta ganska smidigt och förhoppningsvis är hon på bättre humör nu när jag strax ska plocka upp henne från skolan igen.