Nej mamma, det är inte så farligt som det låter.

Men på hemvägen från Martina lyckades jag se en massa blinkande blå-/rödljus på vägkanten = polisbil. Visste inte riktigt om det var mig han ville ha till att stanna eller inte så tvekade lite och stannade bakom för en stund. Så han kom och frågade mig om allt var okej, svarade så snällt (och oskyldigt!) att det var så bra så men att jag var osäker på om det var okej att passera eller inte. Men det var tydligen bara att dra om och blev även önskad en bra kväll. Värre än så var det minsann inte!


Nu borde jag sova.
Helst sedan en stund tillbaka.

Jag är inte trött. (!?)
Jag är nog trött egentligen, fast sådan där trötthet man inte känner riktigt.

NU ska jag försöka sova i alla fall.
Eller strax...