... så tycker jag att jag kan få beskriva första stunden helt ensam med barnen. Visserligen var det lite tårar som tittade fram för lilltjejen när blöjbyte nämndes, men tårarna var inte överdrivet många och i slutet var det till och med glada miner man fick se från den lilla tösen. Lyckades dessutom få lilla buskillen att gå på toa själv (tar annars väääldigt lång tid, men nu bara lite lagom lång tid). Ganska bra gjort när det handlar om en plutt på max en meter som inte tycker att det där med toalettbesök är det intressantaste man kan hitta på.

Innan dem skulle sova fick jag  varsin bamsekram från dem igen, myspys. Själv var jag också supertött och hade funderingar på att sova tidigt (redan vid tio, existerar nästan inte i min värld sen innan). Det förblev dock bara funderaingar, nu är klockan mer än tänkt och jag har forftarande en oläst trafikkunskaps bok bredvid mig och nästa lektion väntar imon. Jo, men det där med panikplugg kvällen innan känner man ju igen sen skolan!